...några dagar sedan jag kom hem från sjukan och jag är äntligen rörlig. Ja, det  var jag ju innan också, men nu gör det mindre ont i såret. Mina promenader har utökats till ett varv runt gården och i går gick jag faktiskt till affären, i sällskaå med sambon då. När jag tagit mig uppför alla trapporna så skakade benen. Att man blir så matt i kroppen efter en operation är ganska intressant. Fast än mer intressant är att man faktiskt inte blir sämre än vad man blir. Man får tänka på vad de faktiskt har gjort...

Hur som helst tror jag jag kan vänja mig vid det här livet, att bara vara hemma och göra det man själv känner för. Ta dagen lite som den kommer. Det är nyttigt för mig det här. Att allt inte behöver göras i hundraåttio hela tiden, att man faktiskt kan (och i mitt fall ska) vila lite innan man diskar, eller promenerar, eller gör något annat. Det blir gjort ändå!

Så nu har jag hunnit baka kakor, jag har nästan stickat klart ett par sockar, jag har gjort och skrivit alla 60 julkorten och jag har bara varit hemma sedan i måndags... ändå tar jag det lugnt.

Det ska jag fortsätta med nu, lägga mig i TV-soffan och hoppas på att sa,bon fixar frukost.

Kram