...en spännande dag.

Var helt matt  när kvällen kom och förvirringen och funderingarna satt nog var under dagen idag eftersom jag inte fungerat riktigt normalt på jobbet idag...

I går då så jobbade jag fram till kl ett.

Mötte sedan upp en vän som skulle lämna över ett par saker.

Hade sedan ett missat samtal på min telefonsvarare.

Ett samtal somvar mycket trevligt men som jag kommer berätta mer om sedan, det är fortfarande lite sådär lagom hemlig.

Kom hem, grejade lite.

Ringde tillbaka till den som lämnat telefonsvararmeddelandet och insåg att tisdag kommer bli en tuff dag.

Först ska jag till doktorn och få reda på om min cysta på äggstocken krymt av medicinen eller om jag måste operera. Sen ska jag då på det här lite hemliga.

Snälla underbara x-grannen har lovat att köra mig.Tack

Var lite uppstressad av allt och satte mig för att lugna ner mig och ta itu med konstvetenskapstentan so pågår på distans över helgen.

Då ringer mamma...

Det hör till saken att hon är född med bara en njure. Man kan klara sig med en njure utan problem, men hennes njure har blivit skadad pga tidigare sjuksom så den hon har har nedsatt kapacitet och nu var det sämre resultat än vanligt så det blir kanske aktuellt med transplantation rätt snart...

Oups...

Så nu ska jag förmodligen på kontroller och grejer på sjukhuset för att se om jag kan passa som donator...

Allt kom på en dag...

Det var lite svårt att koncentrera sig på tentan kan jag säga.

Och i kväll har jag inte skrivit ett dugg.

När jag kom hem från jobbet vid sju lagade jag underbar mat som jag o sambon ätit.

Druckit ett kalasgott vin till.

Nu blir det sängen för att jag ska orka gå upp vid sju när sambon ska upp

så jag kan ta tag i den där tentan...

Kram

...ska flytta på mig.

Alltid jag.

Det spelar ingen roll vart jag befinner mig...

Möter jag någon på gatan, ja då är det jag som ska ta ett steg åt sidan.

Likaså på jobbet, kommer det någon genom svängdörren är det jag som ska backa.

Ibland är jag osynlig oxå.

Folk går bara rakt in i mig, eller touchar mig i sidan när de går förbi

eller slår till mig med väskan.

Varför är det så?
Ska nog börja försöka att inte vika undan.

Jag ska trycka tillbaka svängdörren, fortsätta framåt när någon jag möter vill att jag kliver åt sidan o toucha tillbaka när någon går på mig,

så det så!

...energi.

Borde plugga till tentan i helgen

Borde ta tag i papprena som ska sorteras

Borde flytta över foton från kameran till datorn

Borde boka tvättid

Borde bära ner julsakerna i källaren

Men jag ORKAR inte

Är så vansinnigt trött och har inte lust med något

Tror jag lägger mig på gästsängen o kollar in någon film på datonr (läs - kommer att somna innom 5 min)

Kram

...och aldeles för lite tid...

Avsaknad av lust att sätta igång för att man har så mycket.

En massa måsten som man inte har lust med.

Jag har slutat med flera aktiviteter som jag tröttnat på, och funderar på att sluta med fler, bara för att få tid, tid till mig själv och mina projekt...

Göra sådant jag verkligen vill.

Aktiviteterna har jag gillat förut, men man ändras väl och får olika prioriteringar i livet kan jag tro.

Så nu ska jag försöka med att tänka lite mer på vad JAG vill och vad som känns bra, så ska vi nog se att det blir ordning här oxå =)

Kram

...att arbeta utomhus när det är så här svinkallt!

Tur att jag slutade ett idag. Har värmt mig med en kaffelatte...

Fast det var kallare i tisdags. Då trodde jag allvarligt att jag skulle frysa ihjäl.

Det var ca -15 grader ute. På det blåste det en isande nordvins samtidigt som det på något mystiskt Göteborgskt vis var lite fuktigt i luften. Fy tusan! Tur att sambon blev sen på sitt jobb så att det passade perfekt att hämta mig. På så sätt slapp jag vänta på bussar o frysa ännu mer. Kylan gör oxå att jag får underbara (läs hemska) sprickor i hälarna. I tisdags var det mer öppna sår än sprickor, så jag fick tassa runt på tå i 11,5 timmar på jobbet. Snacka om snedbelastning o fy tusan vad jag hade ont i höften i går...

I morse vaknade jag med ett ryck... "Vad är klockan?" Den var 10 minuter efter att den skulle ha ringt. Jag hade glömt sätta på larmet...

Men det var tur att kroppen av sig självt lixom visste när jag skulle upp.

Stressade lite och var klar nästan samma tid som vanligt.

Väl på plats vid spårvagnshållplatsen inser jag att det kanske inte var mödan värt att stressa. Det kommer nämligne ingen spårvagn...

Så jag stod o frös i 20 min, sen kom en vagn o jag var sen till jobbet.

Så kan det gå.

Kram

...åt frukost idag så läste jag i tidningen och hörde på radion om vargjakten...

Vi började diskutera detta och som tur är har vi samma åsikt sambon o jag, men det är skönt att få ventilera sina tankar med någon annan.

Jag är ganska upprörd över detta, att det ska få skjutas varg.

Det ska högst få finnas 210 vargar i Sverige,

ett tal som förmodligen räknats fram av mycket kompetenta biologer, ett tal som precis räcker till så det inte blir inavel i vargstammen och så att de klarar sig.

Och nu ska 12 000 jägare ut i skogen och skjuta de 27 vargar som får skjutas. Raportering ska ske en gång i timmen så ingen överskjutning sker...

Hur fungerar den ekvationen?

Jag menar, är det 12 000 jägare och 27 vargar...

Hur ska man kunna ha koll?
Om fler än 27 vargar skjuts finns det risk för att det blir för få vargar, så det på längre sikt kan bli inavel.

För egen del tror jag att det är så att det tillåtits vargjakt endast för att om möjligt blidka de notoriska varghatare som finns i Sverige. De som bara ser vargen som något ont som river deras jakthundar och jaktbyte.

Man kan ju inte ens använda vargköttet. Jag menar, älgjakt fyller ju ändå ett syfte då man faktiskt får mat, men vargjakt, endast en troféjakt och ett hat som jag inte kan förstå.

Sedan 1800-talet har en människa dödats av vargen, EN enda människa. Den vargen var dessutom sjuk. Hur många människor skadeskjuts per år av jägare? Hur många männsikor blir skadade av bilar?

Jag kan ha förståelse för de boskapsägare som blir av med sina djur pga av vargangrepp, det blir en sådan ekonomisk förslust för dem.

Men det borde gå att lösa på ett enkelt sätt med hjälp av godkända stängsel. Och om det ändå skulle ske att vargen tog sig in och dödade boskap, skulle en ersättning ges.

Men jag är uppriktigt rädd för att vargstammen kommer att ta skada av denna jakt. Och mest rädd är jag för dessa människor som har en sådan blodtörst och sådant varghat att de njuter av att ge sig ut i naturen och sjuta dessa vackra djur.