...hur man bara kan fundera över saker och ting, lixom inte släppa det utan det ligger där i bakhuvudet och gnager.

Sedan sambon blev uppsagd från sitt jobb har jag lixom inte kunnat koncentrera mig op saker helt och fullt.

Det ligger där i bakhuvudet och mal hela tiden.

Men jag tror nog att det ordnar sig, egentligen

Men oron finns där hela tiden.

Jag vet att många andra hamnat i samma situation och rett ut det, det är ingen fara,

men ändå.

Glädjen har lixom försvunnit, och vi gnatar mer på varandra nu.

Kanske är en helt normal reaktion.

Hoppas det lugnar ner sig.

Jag vill att allt ska vara som vanligt.