...riktigt mycket kanske det går  i uppfyllelse...

eller oxå inte.

Jag önskade så, eller hoppades att det skulle vara annorlunda denna gången. Bara en aning annorlunda, lite bättre. Men hur mycket jag önskade och hoppades var det som förr, kanske till och med lite värre.

Det gör så ont i mig, så fruktansvärt ont att se denna förstörelse.

Att någon man tycker om gör sig själv så illa och skadar omgivningen på samma gång.

Vad händer den dagen omgivningen inte orkar mer?

Jag vill inte ens tänka på det, det gör för ont i hjärtat.

Jag kopplar bort och hoppas lite till, och önskar att nästa gång då, då är allting bättre, bara en aning bättre, men i alla fall bättre...