...sådan lust att hoppa på det där tåget som står på det andra spåret som ska ut i världen...

Livet skall som tåget, vara mer än en transportsträcka...

Varför följer jag inte impulsen?

Förflyttning i tid och rum är en glädje i sig

Vackra ord, men de är inte självklara

Själen har frusit fast i en lång vinters vardag

Den första vårsolen känns som en strålkastare på de bleka vinteransiktena

Hur får man kraften tillbaka?

Vara stark nog att möta tussilagons leende i dikeskanten, skyltfönstren nya

  siluetter och vår egen plånboks skrala jag

Det är ingen lätt ekvation

Kanske ska man försöka hitta några dagar att bara följa sin egen glädje

Göra det som man längtar efter mest

Rytmen eller tystnaden, horisonten eller konsten

Kanske gå på det där tåget...

I naturen kommer våren steg för steg

I staden på en minut

Den första minut, då solens strålar äntligen hettar till

Av åker vinterjackorna

Ut åker caféstolarna

Upp åker näsorna,

mot den blå himlen, mot förväntningar, mot ny livslust

Likt nyanlända flyttfåglar häckar nymornat folk på solsidans trappor och 

  trottoarer

Ingen vill vara i skuggan

Alla vill fram i ljuset

Då träder den stora vårtröttheten in

Medan vårgrönskan spirar, slokar vi själva

Vad göra?

Kanske ta det där tåget...

Ge livet nya dimensioner för några dagar

Vila ögonen på oändligheten, ös ur havets kraft

Kanske är vi som björnarna

Vårsolen väcker oss och vi längtar ut ur idet

Längtar efter att lufsa runt i blåsippebackarna

Se myrorna bygga upp sin stack i söder

och höra tystnaden fyllas med fågelkvitter

Kroppen är själens hus

och själen är kroppens känselspröt mot omvärlden

Båda är intimt förbundna med varandra i en pakt vi lätt glömmer -

  men aldrig kan bryta

Mår vi bra i sinnet mår kroppen bättre och tvärtom

Men för att se helheten behöver vi distans

Man kanske skulle ta det där tåget...

bort från vardagen

Så vem vet,

kommer jag inte hem en dag,

då har jag följt min impuls

och tagit  det där tåget...

Vill du följa med?