...om jag har aldeles för mycket empati. Det känns som om hela kroppen ska gå sönder och tårarna bara vill spruta ut när jag ser sargade människor som alla andra bara rynkar på näsan åt.

T.ex i lördags. Utanför mitt jobb finns ett mindre torg där traktens a-lagare brukar hålla till. De sitter på bänkarna och dricker tillsammans, så där som a-lagare gör mest. I lördags satt där en man som jag inte sett där förut, han var blond och verkade inte vara så gammal, kanske runt 35. Bredvid honom satt hans mörkhåriga kompis, ungefär i samma ålder. De satt där hela förmiddagen och när klockan började närma sig ett var det dags för dem att gå. Den blonde killen var då så full att han ramlade på gräsmattan när han skulle röra på sig. Den mörkhårige killen gör ett försök att resa honom upp, men när det inte går lämnar han honom på marken och sätter sig på en bänk bredvid en äldre man. Hur som helst lyckas den blonde resa på sig så småningom och då ser man att han har kissat på sig. Han vinglar fram till bänken där den äldre mannen och den mörkhårige sitter och sätter sig där. Då går de båda andra männen. Vid butiken där jag jobbar står en massa människor som rynkar på näsan och säger saker som "usch, vad gör dom här" och bara avskyr och hatar. I mig gör det så ont så det känns som om jag ska gå sönder. Stackars människa, där sitter han och hans vänner har gått. Hur ska han ta sig hem nu? Vad kommer hända med honom? Varför blev det som det blev?

Jag var tvungen att lämna butiken och gå på toaletten för jag kände att tårarna var på väg. Jag klarade inte av att expiera mina kunder för jag kände att min koncentration försvann och mina tankar riktades mot denna stackars människa. 

När jag kom tillbaka från toaletten hade han gått, men lämnat en klump i min mage och tårar i mina ögonvrår